En glimt från donatorernas tid…

Kristallkronorna i salongen glittrar och glasen klirrar när Max Klusendick höjer glaset för en skål tillsammans med sina affärsvänner. Kökspersonalen ilar fram och åter, och bär in maten i lilla salongen där Lisas boxrar dåsar under matsalsbordet. Lisa bjuder gästerna att stiga in i matsalen, och man slår sig ner för en måltid bestående av bl.a. älgstek från vilt som Max själv har skjutit.

Lilleskog är också i nutid en plats för gemenskap och omsorg om gästerna. Bara det bästa är gott nog. Närproducerat och tillagat med omsorg.

Max var kyrkorådsledamot i Katolska kyrkan i Göteborg, och Lisa var aktiv i Svenska kyrkan i Alingsås. Gränsöverskridande i kyrkofamiljen har funnits med på Lilleskog från början. Så är det fortfarande. Alla är välkomna, vilket sammanhang man än känner sig mest hemma i.

Lilleskog hörde ursprungligen till gården Östra Bodarne och hette då Lilla Östrabodarne. Bostället blev en fristående jordbruksfastighet år 1847 och då uppfördes den första mangårdsbyggnaden. Ägorna omfattar ca 15 ha.

Ny mangårdsbyggnad 1904-1905

1902 tillträdde en ny ägare som byggde en ny mangårdsbyggnad, klar 1905. Denna byggnad var betydligt större än den förra, med två våningar, takterrass, balkong och burspråk. Entrén var placerad i södra hörnet och rumsdisponeringen såg helt annorlunda ut mot idag.

Den gamla mangårdsbyggnaden, flyttades 200 meter söderut, där den ligger idag, kallad ”Gula huset”.

Lilleskog hade under tiden fram till år 1915 flera olika ägare.

Friherrinnan Fleetwood

Nästa ägare som satte sin prägel på gården var friherrinnan Beata Sophie Fleetwood. Hon tillhörde en gammal belgisk adelssläkt, Leuhusen, och gifte sig med friherre Georg Wilhelm Fleetwood. Beata Fleetwood blev tidigt änka. Hon lät genomföra en omfattande förändring av huvudbyggnaden åren 1915-1917. Huset byggdes om till en patriciervilla i italiensk stil. Entrén flyttades till västra sidan, två flyglar byggdes och burspråket blev en inbyggd balkong över entrén. Invändigt tillkom de vackra vägg- och takmålningarna i salongen, som finns kvar än idag. I fönsternischen i salongen finns hantverkarnas porträtt målade. Ombyggnaden tog tid och kostade mycket pengar. För att ha någonstans att bo under tiden lät fru Fleetwood uppföra en mindre villa, nuvarande ”Röda huset”.

Hon hade mycket personal. Sju fast anställda, tre-fyra extra som kom emellanåt, samt en sällskapsdam, fru Ryding. En av de anställda var chaufför, eftersom fru Fleetwood var bland de första i trakten att ha bil. Hon dog 1926.

 Max och Lisa Klusendick

1928 tillträdde Max och Lisa Klusendick som ägare. De var bosatta i Stockholm och köpte Lilleskog som sommarresidens. Max Klusendick var född i Menden i Tyskland år1889. Han flyttade till Stockholm och gifte sig med Lisa Fehrlin, som kom från en känd industrisläkt i Värmland. I Stockholm startade Klusendick ett företag år 1919, som både importerade och tillverkade dörrbeslag och diverse metallvaror. 1933 gick flyttlasset för både familjen och verksamheten till Alingsås, och de blev åretruntboende på Lilleskog.

Max Klusendick omvandlade då sitt företag till ett aktiebolag och Tekaverken AB bildades. Sedan grosshandlare Klusendick år 1954 av hälsoskäl dragit sig tillbaka från den aktiva ledningen av företaget, sålde han året därpå sitt företag till August Stenman AB och därmed blev Tekaverken AB ett helägt dotterbolag till Stenmans. Som mest hade firman 250 anställda.

Klusendicks hade många anställda på Lilleskog; kokerska, husa, chaufför, ladugårdskarl och trädgårdsmästare. Nedanför röda huset fanns stora växthus där det odlades till hushållet, och man körde även in med häst och vagn till Alingsås för försäljning. I röda huset fanns två lägenheter och där bodde trädgårdsmästaren och ladugårdskarlen med familjer. Gula huset var mangelbod och gästhus. Max var under många år kyrkorådsledamot i Katolska Kyrkan i Göteborg. Han konverterade i 60-årsåldern till Svenska Kyrkan, där Lisa var aktiv.

 Jaktstugan uppe i backen, med utsikt över sjön, lät Max uppföra på 30-talet. Där samlades herrarna före och efter jakten för att dela dagens upplevelser och värma sig vid brasan.

Lisa Klusendick gick ofta upp till jaktstugan för sin morgonbön, åtföljd av sina trogna boxrar.

Donationen

Makarna Klusendick fick inga egna barn. De ville att deras vackra hem skulle glädja många och donerade därför Lilleskog med inventarier till Svenska Kyrkan år 1959. I villkoren ingick att de skulle bo kvar så länge någon av dem var i livet, och i januari 1971 tillträdde stiftet donationen. 

Skara stifts verksamhet på Lilleskog

Från starten 1971 var Lennart Hielte föreståndare, och gården drevs som stiftsgård med olika grupper på besök, läger och retreater.

År 1982 kom Bengt Gustafsson som föreståndare och 1990 kom även Erland

Svenungsson till Lilleskog Tillsammans med Bengt Gustavsson tog han initiativ till Själavårdsinstitutet, som huvudverksamhet på Lilleskog.

Helena Högström är föreståndare för Själavårdsinstitutet, och är sedan 2016 både verksamhets- och gårdsansvarig.

Lilleskog är numera inte en stiftsgård i vanlig mening, utan Skara stifts Själavårdsinstitut.

 Huvuduppgiften för själavårdsinstitutet är personalsjälavård och handledning för stiftets anställda, deras närmast anhöriga, samt förtroendevalda och ideella medarbetare i stiftet.

På Själavårdsinstitutet bedrivs själavårdsutbildning för kyrkligt anställda.

Gården fylls av retreater, rekreationsveckor, fortbildningar, seminariedagar, konferensgäster av olika slag, t.ex. församlingars personaldagar/utflykter, sjukvårdspersonal m.fl.

Ibland är det minnesstunder efter begravningar, dop, bröllops- eller födelsedagsmiddagar.

Skara stifts själavårdsinstitut, Lilleskog, är i dag ett kompetenscentrum för själavård, för Skara stift, för hela Svenska kyrkan och också för alla som önskar ta del av allt institutet erbjuder i Lilleskogs vackra miljö.